Det var en gång en man i ett tredelat land. Han var på vandring genom det politiska landskapet och vi kan kalla honom för Herr Talman. Folket hade bestämt att han skulle ha med sig en rödgrön get, ett kålhuvud i fyra nyanser av blått samt en brunmelerad räv. Det färgglada följet kom till en å som de måste ta sig över. De hittade en eka från Harpsund som var alldeles för liten för alla fyra. Den rymde bara rorsmannen och ytterligare en till.
Nu känner ni säkert igen problemet med räven som ville äta upp geten och geten som tänkte äta upp kålhuvudet när tillfälle gavs. I den berättelsen finns en klurig lösning på problemet. Det gäller bara att ro tillräckligt många gånger över ån. Herr Talman hade fattat poängen så han rodde och rodde och rodde.
Herr Talman hade fattat poängen så han rodde och rodde och rodde.
Under flera månader drack han kaffe, greppade årorna och samtalade med sina medföljare samtidigt som de tuggade i sig ett berg av spröda drömmar. Till slut sinade kaffekannorna och av drömmarna återstod bara en hög med smulor.
I en annan version av sagan ”Det var en gång ett tredelat land” är det den tystlåtne och tämligen oskadde geten som sist får kliva ner i båten. Herr Talman chansar och tar också med en mindre bit av det sönderfallande kålhuvudet. Den sluge räven och resterna av kålen lämnar han kvar på den andra stranden.
Jag kan inte bestämma mig för hur min saga ska sluta. Tänk om den överlastade ekan sjunker! Då blir det antagligen en kostsam extra färd, där folket än en gång kan avgöra storleken på geten, kålhuvudet och räven. Då är det inte omöjligt att geten blir enbart röd, kålhuvudet trefärgat och den enda som klarar sig helskinnad är räven som raskar över isen!
Christina Ohlsson