Du struntar i de svåraste frågorna på provet för du satsar bara på ett C, inte ett A som du är väl medveten om att du aldrig skulle kunna uppnå. Du stannar på det där jobbet du inte riktigt trivs med, av rädsla för att bara hamna på ett ännu sämre jobb ifall du säger upp dig. Du vägrar flytta och lämna staden som inte ger dig något längre av osäkerhet för det okända. Du stannar i ett destruktivt och dåligt förhållande för du tror inte att det skulle kunna finnas någon bättre för dig.
Likt en uppenbarelse insåg jag något i samband med att jag landade i kära London. Vi sätter upp en massa drömmar och mål men nöjer oss ofta med något mycket mindre värt, oftast på grund av någon form av rädsla. De flesta vet hur det känns att ständigt gå igenom alla livets motgångar, så när allt känns hyfsat okej så stannar vi där istället för att satsa på något rent fantastiskt.
Det finns ingen stoppskylt här i livet, så varför ska vi bara nöja oss och låta en möjlig utveckling upphöra? Detta år har jag släppt taget om sådant mitt liv en gång i tiden cirkulerade runt, men när du stänger en dörr så öppnas en annan. Att släppa taget om något som givit en så mycket säkerhet i det förflutna kan kännas väldigt läskigt, men plötsligt så står man inför en helt ny värld med helt nya möjligheter. Inte förrän livet blir bättre inser man hur dåligt det var förut, inte förrän livet blir bättre så inser man att man kan ständigt uppgradera varenda situation i sitt liv. "Jag skulle inte ändra ett enda val som har lett mig hit", tänkte jag sittandes på en utsökt restaurang i Soho med ett fantastiskt och givande sällskap. Aldrig mer vill jag stå över ett kast istället för att ta en spontan risk med mitt liv. Aldrig vill jag intala mig själv om att vissa drömmar är för stora. Jag tar hissen upp nu, är ni med?
Jasmine Said