Ålderskillnader kan hasina sidor, enligt somliga, men de kan också ha sina fördelar. Särskilt om den äldre suger tag i hemarbetet direkt efter pensioneringen. Tänk dig följande scenario: Du hasar in genom dörren, utsjasad av arbetets vedermödor, och där står pensionären böjd över ångande grytor och fräsande stekpannor med surdeg upp till armbågarna.
Det är därför det är så underbart minst fem kvällar i veckan. Maten står på bordet. Det är bara att slå sig ner och skyffla in den nykokta potatisen.
Då och då påpekarpensionären att det troligen kommer en morgondag också. En så kallad payback time då de kärleksfullt tillagade sopporna byts ut mot en god och ömsint omvårdnad från min sida. En sval hand på pannan och en stadig arm att stödja sig på, det är vad kocken förväntar sig när den dagen kommer.
Med munnen full av himmelsk kålrotsgratäng går det inte att svara, bara nicka och se glad ut. Visst. Någon gång ska allt detta goda betalas tillbaka. Men tills dess är det bara att njuta av situationen, så som den har utvecklat sig.
Tänk bara på allanya maträtter som uppenbarat sig det senaste året. Om det inte vore för korven (för sällan) och fisken (desto oftare) då skulle vi vara helvegetarianer nu.
På helgerna händer det att jag lyckas övertala honom att ta en paus från lökhackandet och låta mig ta över: "Det vore väl synd om jag glömt bort hur man gör när jag ska ta hand om dig", säger jag förståndigt. Bläddrar fram dagens recept och inser att tiden redan hunnit rusa ifrån mig, för först ska grönkålen masseras med citronsaft.
"Hur gör man?", frågar jag den helgledige som just slagit sig till ro med laptop och rykande kaffekopp.
Pensionären masserar aldrig någonting, inte ens grisfötter.
Förvälld och fryst grönkål blir i upptinat tillstånd en grön gegga som han enkelt rör ner citronsaften i. Och finns det ingen grönkål hemma, då tar han broccoli istället, för den är ju också grön.
Pensionären harockså (helt frivilligt) tagit på sig att sköta alla matinköp, vilket lett till att matkostnaden krympt med åtminstone 25 procent.
När jag fortfarande handlade var fjortonde dag, då tog jag det jag ville ha. Kosta vad det ville.
När han handlar tittar han alltid på priset först.
Du kan lugnt lita på min pensionär; fryst broccoli är alltid billigare.
Pensionären masserar aldrig någonting, inte ens grisfötter.