Foto: FREDRIK SANDBERG / TT.
Ni känner till de där dagarna, då inget är bra. Kalsongerna skaver, strumporna är för trånga, nageltrånget sticks, ryggen värker, knäna är stela, skjortan för trång, jeansen för långa, jackan för varm, vinden för kall, morgontéet för hett, mjölken är slut, limpan är möglig och den mentala statusen fastlåst på "Fet och överflödig!"
Hade en sådan dag en färg vore den isande porslinsblå. Dessa dagar är inte att leka med. De kan ställa till med de mest oväntade konflikter och situationer. Vips, lustigt står du där och har sagt upp dig eller ännu värre, gett chefen kicken. På benet. Eller pungen.
Oftast hjälper det att gå till jobbet och grotta ner sig. Men lika ofta tarvar dessa dagar en rejäl dos av aktiviteter för att lösas upp i någon slags substans som går att hantera. För min egen del har jag ett batteri av knep att tillgå när jag vill ut ur ångesten.
Det första jag gör är att jag helt enkelt bestämmer mig för att må ännu sämre. Gräva ner mig till midjan i skiten och riktigt rumstera om bland dyngan. Gärna också kasta lite på förbipasserande, ifall jag ids! Nästa knep är att spela musik, riktigt högt. Långt över hörselkåpenivån. Gärna något med mycket trummor och bas, något som river ordentligt i hjärnbarken. Men det funkar bara udda veckor och inte tisdagar. Ett tredje knep är att liksom bara skita i det, låtsas som om det regnar, och regnar det låtsas jag att det är soligt. Allt för att bryta mönstret. Det fungerar förvånansvärt ofta, faktiskt såpass ofta att jag överväger detta nästan var gång det mörknar i sinnet.
Den senaste tiden har jag dock ett osvikligt knep, fungerar varenda gång, utan undantag, fördröjning och konsekvenser. Vad det är? Bilder på barnbarnen förstås! Bopp, Ah-Ah! Mhm!
Torbjörn Häggmark
Dessa dagar är inte att leka med.