Karriärcoachens logg: Del 77.
Det är ju så förskaffat att man i livet ofta behöver göra något jobbigt för att få göra det roliga och få det bra. För att njuta ett rent hus behöver man städa och för att hålla formen behöver man träna. Det är då man har nytta av det som kallas målbilder, moroten som dinglar framför ögonen och motiverar en att jobba igenom det tråkiga och nå fram till det roliga. Jag kokar ner tankarna och summerar: För att få roligt ska jag jobba hårdare för att slippa ha tråkigt. Det kan jag leva med.
Jag har valt mitt jobb för att jag tycker det är rackarns roligt att se människor hitta rätt i sitt yrkesliv. Då kommer det jobbiga, att marknadsföra sig själv. Gorillatrumma på bröstkorgen och visa sin förträfflighet. Jag prokrastinerar.
Men om jag inte får så många roliga uppdrag som jag behöver i företaget för att jag inte gjort det jobbiga, kommer jag att behöva göra något för att kompensera det. Då kanske man kan glida förbi det jobbiga och istället göra något tråkigt?
Det är ju viktigt att ha roligt, annars blir det tråkigt och det är inte kul.
Så för att slippa göra den jobbiga marknadsföringen övertygar jag mig själv att istället ta ett sidouppdrag genom en samarbetspartner. Inte ett speciellt roligt uppdrag, inte heller speciellt lukrativt. Däremot är det påfrestande, enformigt och tråkigt. Men det är ju inte jobbigt iallafall, kraxar jag självbedrägligt inombords.
När jag för andra helgen i rad sitter med detta ändlöst tråkiga uppdrag förstår jag vad som behövs göras. Det är ju viktigt att ha roligt, annars blir det tråkigt och det är inte kul. För att få göra det roliga och ha det kul behöver jag göra det jobbiga, annars blir det just - tråkigt. Det är klart jag vetat om detta i många år, men ibland behöver tanken landa i maggropen och ge den där känslan som behövs för att riktigt vilja vara sugen på ta sig an en prövning.
Jag kokar ner tankarna och summerar: För att få roligt ska jag jobba hårdare för att slippa ha tråkigt. Det kan jag leva med.
Stefan Berg