För några veckor sedan bestämde jag mig för att rensa i min garderob. Alltså den riktiga, inte den metaforiska som sägs brukar gömma en hel del lik. Nej, det var gamla kläder som skulle ut och bort. Min mer eller mindre naiva plan var att det hela skulle vara över på några minuter.
Det var alltifrån hoodies, t-shirt och linnen till byxor och bikinis som jag kastade på ”jag vill inte ha kvar-högen”. Och även om Ikeabyråerna ser rätt så små ut så gömmer de ett helt liv.
För trots att jag tyckte att jag kastat ut kläder i en evighet, säkert nästan en minut, så var det som om mer och mer kläder bildades inne i byrån. Det var i detta ögonblick som plaggen som glömts bort började dyka upp.
Jag tror ni vet vilka jag menar, plaggen som gör att du minns att du har kvar dem. Det bästa är att det är just de här plaggen som har satt sig som ett minne någonstans långt bak - och helt plötsligt återkallas minnena:
Tröjan du hade på dig första dagen i skolan, sista dagen på jobbet eller tröjan som du hade på dig när du vann 500 kronor på Triss.
Men det kan lika gärna handla om perioder i ens liv. Att du hade de där byxorna när du spelade i det där bandet, tränade med den där dansgruppen eller hängde med det där gänget.
Det var som att delar av de senaste åren spelades upp som små filmer i huvudet för varje gammalt plagg som kom upp. Både bra, dåliga, roliga och tråkiga minnen gjorde sig påminda.
När hela garderobsrensningen, efter många om och men, var över var jag helt slut. Jag hade tydligen inte räknat med den extra tiden och energin det tar att fundera över alla minnen när jag först bedömde hur lång tid det här lilla uppdraget skulle ta.
Minuterna staplades på varandra, men vad gör väl det när en hel film om ditt egna liv för en kort stund får spelas upp?
Lina A Andersson
Och även om Ikeabyråerna ser rätt så små ut så gömmer de ett helt liv.