Jag, precis som många andra, reste hem över påsk för att fira med familj och vänner. Personligen så älskar jag min släkt, de är fantastiska.
Däremot är det inte ovanligt att jag hör från andra om hemska släktträffar och middagar. Häromdagen när jag satt och kollade på hockey så fick jag då en fantastisk idé.
Tänk om, och skratta inte för tidigt nu, vi skulle komma överens om en regelbok för släktträffar, lite som den som finns i hockey. Nu höjer du säkert på ögonbrynen, men vänta bara.
Man skulle kunna dela in släktträffen i perioder, med pausvila mellan varje period. Då kan man pausa kvällen och gå ut med respektive deltagande familj och prata lite taktik, känna av stämningen och så vidare.
Hur går det för alla, är det någon som behöver hjälp, vilken strategi satsar vi på inför huvudrätten? Det kan nog behövas lite pausvila vi sådana långa träffar, då blir det inte en lika intensiv helkväll.
Alla deltagare har möjligheten att gå ut och andas lite, för att sedan komma tillbaka full av energi för att ta sig an allt vad nästa period har att erbjuda.
Utöver det så borde det finnas möjligheten att ta en time-out. När som helst under kvällens gång kan en familj eller deltagare ta en time-out och då pausas träffen tills vidare.
Man skulle kunna dela in släktträffen i perioder, med pausvila mellan varje period.
Jag tänker på situationer då det blir riktigt högljutt och alla helt plötsligt pratar i munnen på varandra, då finns denna regel till som hjälpmedel.
Den sista, och kanske bästa regeln, borde definitivt vara möjligheten till att dela ut utvisningar.
Så som när någon släktmedlem börjar prata kärleksliv eller preventivmedel, då blåser någon i en vissla och vips, två minuter, osportsligt uppträdande, så får den personen sitta i utvisningsbåset och tänka över sitt agerande.
Tänk hur många situationer regelboken skulle kunna rädda. Det är nästan för bra för att vara sant.
Jag väntar med spänning på Nobels fredspris.
William Johansson