Foto Annika af Klercker / SvD / SCANPIX
Brukar inte ägna så värst mycket tid till att titta på kreationerna i stans skyltfönster. Fast i dag stannade jag till. Där stod ett par snygga stövlar med höga skaft. I de tjusiga stövlarna var ett par ben nerstoppade. Ett par skyltdockeben. Det låter ju i och för sig helt normalt men det som fick mig att gapa var skyltdockebenens omkrets. De var så spinkiga att i samma stövel skulle minst ett par ben till ha fått plats. Jag blir så trött på konstiga ideal. Heder till de butiker som har lite hull på sina skyltdockor.
Eftersom omkretsen på mina vader är mer åt hållet ”rejäla fotbollsspelarben i storlek extra large” skulle stövlarna säkert ha passat mig helt perfekt. Inget tomrum där inte. Men just nu behöver jag inga skor för höstens kyliga dagar. Jag behöver inga skor alls när jag tänker efter. Men om jag skulle behöva nya skor skulle det vara vettigare att köpa något som passar ett ökenklimat. Jag håller nämligen på att packa och är snart redo att lämna Skellefteå för ett tag.
Stugan är utlånad till nästa sommar. Lägenheten är uthyrd, möblerad och i andra hand. ”Jag ska bara plocka bort lite personliga saker, och våra kläder, det går fort.” Jo pytt! Jag har packat och kört grejor fram och tillbaka i snart två veckors tid. Hur mycket personliga saker kan man ha egentligen? Nåväl, snart är det klart. Det kommande året ska jag bo tillsammans med min man i Al Ain i Förenade Arabemiraten. 14 mil från Dubai och ungefär lika långt från Abu Dhabi. Men tro inte att du slipper mig för det. Jag kommer att fortsätta att skriva mina krönikor.
Kanske blir det en rapport från ett skyltfönster i Al Ain. För du undrar säkert hur skyltdockebenen ser ut där? Eller så blir det bara helt vanliga vardagstankar från en Skelleftebo på vift. Vi får väl se. En sak är då säker. Även om jag står och filosoferar framför ett skyltfönster hundratals mil bort så har jag fortfarande hjärtat i Skellefteå.
Lena Långdahl
Hur mycket personliga saker kan man ha egentligen?