Berlin. En stad som påminner mer om Stockholm än London.
Min resekompanjon som spenderat hela sitt liv i Storbritannien höjer ögonbrynen åt alla gigantiska lägenhetskomplex.
Jag har också blivit van vid låga, små söta tegelbyggnader så jag förstår fascinationen med Berlins väldigt moderna samt industriella yta.
Vi bor på ett hotell i västra Berlin nära deras gigantiska zoo. Staden känns väldigt kall och dyster under de grå molnen och nakna träden.
Till skillnad från London är det inte mycket till liv på gatorna under dagarna, men under helgdagskvällarna händer det plötsligt något. Varenda pub och klubb blir så överfyllda att det knappt går att beställa en drink.
Till skillnad från London och Stockholm så är det inte ”coolt” att klä upp sig för mycket. Här bär alla näst intill vardagskläder.
I kön intill klubben Watergate står tre killar framför oss. Vakterna är stränga och frågar om de vet vilken DJ som spelar ikväll.
De säger ”nej” och blir omedelbart nekade till att komma in. Jag blir genast nervös eftersom inte jag har någon aning. När det är vår tur försöker jag att inte säga ett ord då jag insett att tyskarna nekar turister oftare än deras eget folk. Av någon magisk anledning låter vakterna mig gå in direkt.
Jag pustar ut och blir tillsagd att inte ta ett enda kort inne på klubben med min mobil. ”Of course”, piper jag nervöst och springer in innan de hunnit inser att jag faktiskt är en turist.
När jag når dansgolvet förstår jag hypen. Deras house- och technomusik är den bästa jag hört. Tyskarna vet hur man dj:ar och får publiken att bli galen.
Berlin må vara grått och stelt om dagen men när omvärlden sover, ja tidigt på morgonen dansas det fortfarande på borden.
Jasmine Said
Berlin må vara stelt om dagen men i gryningen dansas det fortfarande på borden.