För två veckor sedan kunde ni läsa min krönika om Taylor Swifts konsert i Dublin.
Hennes konsert var minst sagt spektakulär. Hon flög i en typ av bur genom luften över arenan, dansade bland flera meter höga låtsas-ormar som reste sig från marken samt avslutat det hela med fantastiska fyrverkerier.
Konserten var så bra att vi bestämde oss för att gå igen dagen efter
Beslutet kom att leda till något jag aldrig någonsin kommer glömma. Det går inte att köpa ”meet and greet-biljetter”, utan Taylor och hennes mamma väljer ut ett fåtal fans de lagt märke till på nätet eller i arenan.
Detta gjorde alltså chansen minimal.
Cirka tio pers av 80 000 skrikande fans kunde få träffa stjärnan efteråt i det som kallas "Rep Room".
Taylor var uppe i luften i sin bur och vinkade till oss. Cirka två minuter senare kom hennes mamma samt managager fram och började tala med mig och min pojkvän.
”Har du träffat Taylor förut?” frågade hon mig varpå jag skakade med huvudet medan hjärtat började banka allt snabbare.
”En chans på 10 av 80 000. Min omöjliga dröm hade gått i uppfyllelse.”
”Taylor vill träffa dig efter konserten”, sa hon därefter och hela min värld stannade för en sekund.
En timma efter att konserten avslutats var det min tur att träffa henne i Rep Room. Det första hon sa var ”Wow, vad vacker du är!” innan jag ens hunnit hälsa.
Hennes armar var snabbt runt mig varpå vi pratade om allt från min krönika jag tidigare skrivit om henne till min flytt från Sverige till England.
Hon kallade mig modig mer än en gång för att ha tagit det steget och sa att hon var stolt över mig.
Jag fick säga allt jag velat säga under tio år och hon lyssnade på vartenda ord.
Efter att vi sagt ”hej då ”tänkte jag på en mening hon sjunger i låten ”Starlight” som lyder "Don't you dream impossible things?"
En chans på 10 av 80 000. Min omöjliga dröm hade gått i uppfyllelse.
Jasmine Said