På förekommen anledning har jag börjat vakna väldigt tidigt på mornarna. Praktiskt på veckodagarna, förargande på helgerna. Istället för att ligga raklång går jag ut på helgmornarna. För de som bott i en storstad vet att tiden strax innan staden hunnit vakna är mycket speciell. Det sopas, riggas och fixas. En sorts lugnt, ihärdigt härjande. I lite mindre städer, som i Skellefteå, är den arla morgonstunden precis vad böckerna lovar - stilla och vacker. I alla fall nu på vårkanten.
I mitten av december kan det lika gärna vara morgon, afton, dag eller natt när man stiger utanför dörren, inte mycket ljuvt med det.
Efter att ha joggat eller traskat runt våra centralt belägna broar hamnar jag ofta på en mataffär för att köpa något gott till frukost. Morgonturer görs bäst på fastande mage.
Jag har slagits av hur kundgrupperna skiftar under dygnets olika faser. Vid öppningstid en lördag finns uteslutande fem kategorier där: män som passerat pensionsålder för minst fem år sen, stugfirare som glömt frukostmaten hemma, utkörda makar som desperat letar efter det där särskilda surdegsbrödet som deras respektives helgfrukost, ensamma mammor med minst två barn under fyra år som gör helghandlingen när det är lite folk i butiken och sådana som jag - ofrivilligt morgonpigga som egentligen inte behöver handla, men som inte har något annat för sig.
Kunderna i mataffären för övriga tider kan vi återkomma till en annan gång. Pensionärerna som väljer att handla under lunchruschen förtjänar nämligen en helt egen krönika.
Det är kanske då vi lättast gör nya upptäckter och det är kanske av den anledningen vi har det gamla ordspråket ”Morgonstund har guld i mund” Prova, du kommer gilla det.
Micaela Löwenhöök
Kanske är det då vi lättast kan göra nya upptäckter.