1945, slut på världskriget. Äntligen tyckte folk. Dock blev efterdyningarna rätt kännbara under de närmaste åren efteråt. Det var ont om vissa varor vilket medförde att ransoneringskort infördes. Bostäderna var små. Få hade kylskåp. Tvätta gjordes för hand. Många fick hämta dricksvatten ur brunnar. Diskvatten samlades i hink och fick bäras ut. Från de bostäder som hade inomhustoalett leddes avloppet ut via ett rör direkt ned i ett dike, utan rening och ut i älvarna. Inte överallt men på många ställen.
Arbetstiden var 48 timmar per vecka, tre veckors semester och inga lediga lördagar. Barnbidrag infördes 1948 och var då 260 kronor per barn och år. Vid sjukdom var det tre dagars karenstid utan sjukpenning. Medellönen var cirka 13 kronor per dag för en arbetare. Årslönen cirka 4 500 kronor. Många rökte. En ny Volkswagen kostade mellan 6 000 och 7 000 kronor. Utlandssemester förekom nästan inte alls. TV:n kom till Sverige omkring 1960, bara svartvitt och en kanal. Radion hade bara en kanal.Tiden efter världskriget innebar en vändning med nästan obruten högkonjunktur under cirka 25 år i Europa, mycket tack vare Marchallhjälpen som kom från USA.
Tiden efter världskriget innebar en vändning med nästan obruten högkonjunktur under cirka 25 år i Europa.
2018, en helt annan värld. Nu är vi landet med en av världens högsta levnadsstandard. Folk reser utomlands i parti och minut. Semestern är nu fem veckor och arbetstiden är 40 timmar per vecka. Vi har bilar, tv-apparater med 100-tals program, datorer och mobiltelfoner. Vi gör ofta restaurangbesök, bor mycket bra och betydligt rymligare. Ja, vi har råd med det mesta numera.
Är vi tacksamma för det vi har, är vi lyckligare? Borde vi inte fundera om vi skulle avstå från någon liten del till människor i de länder som har det sämre? Jämna ut litegrann. Vi undvek kriget, men sålde malm till Hitlers Tyskland för vapentillverkning och tillät tyska krigstrupper åka tåg genom Sverige mot Norge. Det sägs att om Sverige och andra så kallade neutrala länder hjälpt i motståndet mot Hitler så hade kriget kortats med upp till ett år och sparat kanske mer än en miljon människors liv. Visst kan man fundera på det här med solidaritet?
Ove Vikdahl