Morgonstund har guld i mun sägs det ju. Ja, det kan man ju hålla med om i vissa fall i alla fall. Den här morgonen började strax före klockan sex med att i pyjamas, med en jacka utanpå, gå ut till postlådan efter morgontidningen. Solen strålade från en klarblå himmel, det var vindstilla och inte en människa syntes till. Alldeles tyst förutom en bofink som drillade fint från en trädtopp. Känslan av frid och ro var förunderlig. Denna korta promenad till postlådan hjälpte till att bidra till en känsla av god livskvalitet som vi nog bör ta till oss oftare och som kan hjälpa oss att få en god start på dagen.
Livet innehåller ju en del av vardagliga måsten som kan vara lite jobbiga ibland. Men om vi då tar till oss de korta stunder vi får av små glädjeämnen i vardagen så kan det nog hjälpa oss att liksom lätta på trycket ibland.
Att ta en promenad i skog eller park och låta blicken svepa över trädtopparna en stund, bara lyssna på naturens egna ljud och tillåta sej fundera på sin egen lilla betydelse i detta oändliga universum.
Tror att det kan vara nyttigt att få perspektiv på våra liv nu och då.
Har jag någon betydelse, är jag bra för någon, spelar det någon roll hur jag går fram i livet, känner vi samhörighet eller avstånd mot folk från andra kulturer? Tror att det kan vara nyttigt att få perspektiv på våra liv nu och då.
Olika kulturer ger lite olika värderingar. Deras betoning på vad som är viktigt stämmer inte alltid överens med vad vi tycker. Minns en upplevelse från en morgonpromenad i Alanya i Turkiet. På en bänk utanför en moské satt en man och tittade upp mot himlen. Han sjöng på en sång och han riktigt strålade av lycka. Hans ansikte gnistrade som en stjärna så att jag blev stående en lång stund och bara stirrade på honom. Vilka värden i hans liv gjorde honom så lycklig? Blicken var ju stadigt riktad uppåt mot himlen. Borde vi rikta blicken oftare uppåt i eftertanke?
God morgon, oavsett var du bor!
Ove Vikdahl