Prästen i kyrkan började sin predikan med att berätta sagan om Snövit och de sju dvärgarna.
Vi vet hur det gick för Snövit när drottningen frågade vem som var vackrast i landet. Spegeln svarade att det var Snövit som var den vackraste. Då ordnade den avundsjuka drottningen så att Snövit blev förgiftad och dog hos de sju dvärgarna där hon bodde. Men dit kom ju prinsen och återuppväckte henne med en kyss.
Vad kan vi lära oss av denna vackra saga av Bröderna Grimm? Ja, att det inte hjälper att försöka ta bort någon som är vackrare, starkare eller smartare än mej. Med våld och argan list blir inte världen bättre. Vi måste acceptera att vi har olika förmågor, den ene si och den andre så och att det är bra. Tänk om vi alla skulle vara likadana, vilken utveckling skulle det bli? Ingen alls! Det skulle ju innebära stagnation.
Med våld och argan list blir inte världen bättre.
Har då sagor något att göra med kyrkans budskap om att störst av allt är kärleken? Jo, vi bör acceptera att någon annan är bättre än mej, att släppa fram begåvningar och att se positivt på de som visar vägen framåt. I sagan kan vi se hur prinsen genom kärlekskyssen väckte Snövit till nytt liv. På samma sätt som Jesus tog sej an och hjälpte många utstötta i den tidens samhälle, prostituerade, tullindrivare, sjuka och ensamma.
Tänk om vi med kärleksfulla handlingar skulle kunna bidra till ett bättre förhållande till varandra. Vända blicken från de små fel vi alla har och i större omfattning ta tillvara våra, faktiskt övervägande, goda sidor. Positiva tankar föder positiva idéer. Tror att livet skulle bli bra mycket trevligare då för oss alla.
De sju dvärgarna tog ju hand om den utstötta Snövit och lät henne bo hos dem, en god gärning som manar till efterföljd. Ett annat gott råd skulle kunna vara: ”Kyss varandra!” Det väcker liv och känslomässig värme i oss!
Ove Vikdahl