Nu skulle det ske. Mannen i huset fick för sig att han skulle stå för middagen.
Planeringen vidtog redan dagen före då han kom på att ta Ipaden till hjälp för att ta plocka fram recept på de fiskpinnar med spenatstuvning han tänkte bjuda på. Bra, några få ingredienser och en tydlig arbetsinstruktion.
De nödvändiga råvarorna inhandlades och sedan bar det av hem till köket.
Lite smör i stekpannan och i med fiskpinnarna bara. Under tiden skulle spenatstuvningen tillredas i en annan panna, dessutom på med potatispannan på full värme. Nu var allt igång - allt på en gång.
Att röra om i spenaten tog en viss tid och i stekpannan gick värmen på för fullt, men det skulle nog gå bra …
Spenaten krävde omrörning nästan hela tiden. Ojdå, dags att vända första fiskpinnen. Men undersidan var inte längre gyllenbrun som den borde, färgen var nu svart!
Bara skära bort det svarta och gå vidare. I med nya pinnar, på med mera smör och plattan på 12:an igen. Röra om i spenaten igen. Nu borde väl stekningen lyckas? Men undersidan blev svart igen.
I köket osade värmen, potatisen kokade för fullt, spenaten bubblade och kocken svettades. Han stängde av alla plattor och hällde upp maten i olika skålar och sa med nervös röst:
Maten är klar!
De tillredda pinnarna med spenatstuvning och citronskivor, åts middagen till ackompanjemang av en brusande köksfläkt, på grund av oset.
Trots de något bristfälliga kockkunskaperna gick maten faktisk att äta
Kocken lade sig efter denna ansträngning på soffan medan frun förberedde kaffet till de goda vänner som kom på besök lite senare.
Det blev nog bäst så. Ordningen återställd!
Godmiddag alla amatörkockar!
Ove Vikdahl
Potatisen kokade för fullt, spenaten bubblade och kocken svettades.