Apropå det här med hårdare straff. Det är väl tveksamt om hårdare straff minskar brottsligheten. Det skulle i så fall mest fungera som ett slags skydd mot samhället under den tid som brottslingen sitter inlåst.
Men!
Det kan till och med bli tvärtom så att den som sitter inne i fängelset får tips om nya brott som de sedan kan utöva efter frisläppandet. Visst kan orsaker till att man begår brott vara orättvisor. Den ene ser ut att få allt och jag får bara en liten del av pengar och möjligheter. Det kan ge upphov till att man försöker skaffa sig tillgångar som den rike har, pengar och annat som ser frestande ut. Detta genom att begå brott i form av stöld, våld, bedrägerier och annat. Det man då föreslår för att minska brottsligheten är ofta åtgärder att vidta efter brottets utförande. Psykologhjälp, utbildning, arbetsträning med mera. Allt detta är bra och har nog en viss effekt.
Men!
Tro, hopp och kärlek är stora ting, men kärleken är störst.
Det pratas väldigt lite om förebyggande åtgärder, alltså om att ge människor goda värderingar som ger eftertanke före. Tror nog att goda levnadsregler ger anledning till eftertanke i livets olika situationer. Tänker till exempel på skolan där det förr satt tavlor på väggarna med tio Guds bud. Där man kunde läsa: ”Du skall icke stjäla, du skall icke dräpa eller ha begärelse till din nästas egendom”. Söndagsskolan, konfirmation med mera ger också goda tankar och en hjälp till gott liv.
Att inhämta goda levnadsvisdomar från till exempel kyrkobesök, kloka livsfilosofer (Dalai Lama, Desmond Tutu, med flera), konst, teater och litteratur kan vara sätt som får oss att tänka efter ibland. Om vi breddar våra väggar så kanske vi upptäcker att vi kan få hjälp av många goda krafter att leva tillsammans. Låt oss ta vara på det. Tro, hopp och kärlek är stora ting, men kärleken är störst. När vi gillar någon gör vi inte heller denne illa.
Alltså, både förebyggande och eftertanke kan vara en god väg.
Ove Vikdahl