STOCKHOLM 20080802 - Brˆllop i Stora Tuna kyrka i Borl‰nge.
Foto Bertil Ericson / SCANPIX / kod 10100
Föddes i början på 40-talet. En besvärlig förlossning medförde ämnesomsättningsproblem som gjorde att matlusten bara inte fanns. Därför blev tillväxten svag och orken inte vad ett barn borde ha. Inte förrän i fem-sexårsåldern började matintaget fungera mera normalt. Efter många läkarbesök genom de första åren, med medicinering som följd, kom längd och vikt att börja närma sig vad det borde vara för åldern.
Grundskolan fungerade normalt och det blev läroverk. Där spårade det dock ur totalt. Skoltröttheten slog till rejält! Med dåliga betyg hoppades skolan av och springpojksjobb tog vid. Chefen där ansåg att en kvällskurs i bokföring skulle vara bra för vederbörande. Den påbörjades, men fann inget intresse för det utan smet ifrån kursen och gick på bio i stället. Smitningen blev aldrig avslöjad, men plågades länge efteråt av dåligt samvete!
Det blev körkort och gamla bilar, som tokkördes utan vett och sans. Då borde nog körkortet ha dragits in efter en del skräckfärder för medföljande kompisar.
Nu har äktenskapet mellan den tjejen och den här killen varat i mer än 50 år!
Så blev han en dag bjuden till en kompis bröllop. Med sällskap! Hade då ett tag spanat in en tjej på EFS där en del av fritiden tillbringades. Hon bjöds och sa ja till att följa med! Det blev en fortsättning efter detta och nu har äktenskapet mellan den tjejen och den här killen varat i mer än 50 år! Nu är jag både far, farfar och morfar! Har fyra älskade barnbarn. Och mycket lycklig för allt detta!
Jobben gick från springpojke, bageri, sågverk, chaufför, verkstadsarbete och till slut studier till yrkeslärare, ett jobb som jag trivdes mycket bra med och som varat i 25 år fram till pensioneringen vid 66 års ålder.
Vid summering av det hittillsvarande livet kan man förvånas över hur det kunnat gå så pass skapligt för den i unga dagar rätt strulige killen. Någon måste ha styrt honom på rätt bana genom livet till slut.
Kan det vara han där uppe? Jag tror det, tack gode Gud!
Ove Vikdahl