Två män träffades i ett gathörn och där berättade den ene för den andre att han skaffat sig en swimmingpool hemma. ”I går var vi där några stycken och hoppade och dök och hade kul!” sa han. ”Jaha, men du, varför har du så många plåster på dej då?” frågade den andre. ”Ja”, svarade den förste, ”det är ju klart att på fredag då blir det ju ännu roligare, för då får vi vattnet!” Häpp!
Bara en skojig påhittad historia, eller någon slags lyteskomik? Vad är egentligen humor? Att någon gör bort sig, att man skojar med någons handikapp, att någon snubblar vid en entré eller säger fel saker vid fel tillfälle?
På något vis tycks en del humor handla om våra mänskliga tillkortakommanden. Man kan ju fundera lite över detta och hur man bör se på sådant. Kan det inte handla om en djupt mänsklig egenskap, att alla har vi våra brister där vi nog var och en inte alltid är så perfekta? Som tur är. Så tråkigt livet skulle vara om vi inte fick göra bort oss litegrann ibland. Sen kan man ju spekulera i hur vi bör behandla våra små tabbar förstås. Bara skratta åt det utan att nedvärdera tabbaren, eller påtala felet på ett sätt som kanske gör den andre generad eller ledsen?
Så tråkigt livet skulle vara om vi inte fick göra bort oss litegrann ibland.
Att kunna skoja på rätt sätt är en ibland mycket svår konst. Att använda grovt språk och plumpa sexuella anspelningar ger ofta bara en fadd smak i munnen på lyssnaren. Balansgången kan vara knepig att hitta och kräver känsla av humoristen för att inte såra sin medmänniska. Skoja med stil och finess. Vi är ju så olika utrustade också när det gäller hur vi tar ett skämt. Vissa av oss kan bara inte se det roliga i det som hänt, medan andra bara skrattar och går vidare utan att fästa någon större vikt vid det som skett.
Ove Vikdahl