Lagom gammal är en trend i tiden. Jag tänker då inte på lagom gamla människor då deras värde devalveras ungefär varje halvår. Ur anställningssynpunkt är en 40-åring tveksam, en 50-åring på gränsen till förbrukad, en 60-åring slutkörd och en 70-åring färdig för sopstationen. ”Och högre opp, så åker man väl på en propp” som Hasse och Tage sjöng i sin visa.
Nej, med lagom gammal tänker jag på de populära prylarna från min egen barndom på 1940- och 1950-talet. Saker som till exempel Stringhyllan, teakbord med tre svarta ben och fladdermusfåtöljen i galon och stålrör. Saker som jag tidigare tyckte var så otroligt fula och som nu fått ett pånyttfött värde.
Jag funderar ofta över vilken inredningstrend som ska komma efter retroperioden. Under mitt vuxna liv har jag levt bland avlutade allmogemöbler på 1960-talet, mörkbruna textiltapeter och orangefärgade heltäckningsmattor på 1970-talet, två vinröda bulliga skinnsoffor på 1980-talet och breda tapetbårder på 1990-talet.
Vi sålde både vårt sommarhus och vår villa runt sekelskiftet och flyttade till ett mindre äldre hus som vi totalrenoverade 2003. Vi tog med oss de käraste sakerna från båda håll, utan tanke på rådande inredningstrend. Vi skräddarsydde helt enkelt huset efter den gamla kökssoffan och våra glasförsedda bokskåp. Jag fick även gehör för mina önskningar om ett skafferi som man kan gå in i samt en vedeldad järnspis.
Jag hade en tredje idé som däremot inte blev godkänd, varken hos maken eller våra hantverkare. Jag blev utbuad när jag föreslog en liten öppen spis i badrummet. Där gick tydligen någon slags manlig gräns.
Av erfarenhet kan jag därför ge mina medsystrar i byggnadstankar ett tips. Tänk i god tid på att av tre önskningar finns möjligheten att få genomföra två.
Christina Ohlsson
Saker som var så otroligt fula har nu fått ett pånyttfött värde.