Left to Right, Strippers Margie Hart, Lili St. Cyr and Gypsy Rose Lee. All were showcased at Boston's Old Howard Theater.
Fasen alltså. Hade pekfingret inte nuddat videoinställningen på mobilen (av misstag förstås) då skulle det ha blivit stillbilder i färg istället. Då skulle ni ha fått se en generöst tilltagen medelålders stjärt med glitterstring i springan. Och ovanför den en rygg med åldersrynkor och ett par saftiga ”kärlekshandtag”. Nu blev det inte så (dubbelsorry allihopa) så därför får det bli något gammalt och svartvitt istället för att illustrera vad som har hänt.
Det har varit burleskshow i Luleå. Där fick vi ägna en kväll åt att hänga med världens hängbröst med glitterfransar på vårtorna. Tuttar som levt ett långt och innehållsrikt liv virvlade runt i strålkastarsken till heta sambarytmer. Publiken (30-plus-tjejer mest) skrek sig hesa vid minsta lilla antydan om att nu skulle det visas ännu mera moget hull på ännu mognare damer. Det var exhibitionisternas gladaste afton och livsglädjen fullkomligt stänkte på scen och i salong. I några, ack så få, kvällstimmar var de egna kroppsnojorna som bortsopade och det enda som intresserade var de mycket, mycket små, skimrande, vackert dekorerade och högst minimala trosfronter som täckte det allra intimaste som vi aldrig fick se, bara ana konturerna av under sidenet. Aldrig riktigt naket. Bara nästan, sådan är burlesken.
Och apropå aktuella kroppsnojor … ni vet förstås vad det är som är den moderna kvinnans största problem?
Nej, det är inte putmagen. Det är faktiskt inte gäddhänget eller ändan och inte är det håret heller. Glöm håret.
Det allra sämsta med oss just nu är dubbelhakan. Just precis i detta nu är det så många av oss som har värsta megaproblemen med den. Tänk om hakorna ändå hade haft vett att leva på 1600-talet istället: De skulle ha festat, de skulle ha vräkt i sig gåslever, de skulle ha överösts med juveler av rika älskare och mötts av idel beundrande och avundsjuka blickar var de än hade visat upp sina generöst tilltagna veck. För att inte tala om trippelhakorna. Trippelhakorna skulle ha bemötts med nästan religiös vördnad. Alla magra enkelhakor skulle ha suckat av avundsjuka. Enkelhakorna, de var allt bra fattiga dom. Dubbeltrippelhakorna däremot fick äta sig övermätta varenda dag och sitta/ligga/stå modell för Rubens, dubbelhakornas mesta mästerporträttör genom alla tider, och de skulle ha varit sååå lyckliga.
"Då skulle ni ha fått se en generöst tilltagen medelålders stjärt med glitterstring i springan."