I sjukbädden på Skellefteå lasarett finns gott om tid att analysera vad som gick fel. Hur kunde det gå så snett att jag nu fått morfin och att huvudet ser ut som en nätad julskinka? Och det min något luddiga tanke fastnar vid, det är vid mikrosekunden innan olyckan sker.
Vet ni vilken mikrosekund jag talar om? Jo, det jag talar om är det korta ögonblick när man själv inser att det man nu gör, det kommer göra väldigt ont. Insikten som kommer till en så sent, att den kroppsrörelse man påbörjat, och som kommer att orsaka skadan, den kroppsrörelsen går absolut inte att hejda. Det man på sin höjd hinner med, det är att korrigera rörelsen något i tron om att man ska kunna minimera skadan. Den korta stunden av klarhet är egentligen ganska märklig, eller hur?
Och varför kommer den klarheten till en så sent, varför kommer den inte direkt så fort en destruktiv kroppsrörelse påbörjats utan tanke? Varför slår inte varningssystem till långt före man häller minst en liter kokande vatten över skallen? Jag kan förstå om man gör sådana här saker när hjärnan är avtrubbad på grund av alkohol eller annat. Men nu skedde det vid ett spiknyktert läge, det går alltså inte att hitta olycksförklaringen under kategorin - Intag av rusdryck.
”Den kroppsrörelsen går absolut inte att hejda.”
För de två poliserna som jag mötte i akutens sluss, för dem var nog händelseförloppet polisiärt uppklarat. Jag menar, en medelålders man som till akuten inkommer med brännskador enbart iförd gröna jaktbyxor! Och som dessutom hävdar att olyckan skett i samband med bastubad under älgjakt!
Undra om man ska begära ut en kopia på blodprovet som togs, vem ska annars tro att detta gjordes i nyktert tillstånd. Eller är det kanske bäst, när detta senare skall återberättas, att ändå ta en vit lögn och skylla på spriten?
För alternativet är ju att framstå som ganska korkad.
Mikael Karlsson