Jag fyller 20 år i veckan, häftigt va? Det både känns och är stort. Jag är inte längre en ynklig tonåring, det är början på vuxenlivet. Det känns som en födelsedag som borde firas på ett storskaligt sätt, visst?
Jag tänker tillbaka på tidigare födelsedagar. Mina föräldrar har alltid varit duktiga födelsedagar och liknande. Jag minns tårtorna mamma brukade göra. En gång var det en stor tårta i form av en dinosaurie, en annan gång var tårtan gjord till ett tåg.
Då jag var liten hade jag dessutom turen att få ha riktigt bra barnkalas då jag var liten, med bland annat Robinson-tema, vilket var en stor succé.
På senare år har jag definitivt haft några väldigt minnesvärda födelsedagar. När jag fyllde 17 år hade jag turen att få vara i Stockholm över en helg. Det var passande då vi kunde gå ut på en fin restaurang och njuta av att vara lediga.
Men ännu bättre var min 18-års dag. Då firades det med en resa till London där familjen gick och såg premier league fotboll, var på så många turistfällor vi kunde och shoppade upp resten av budgeten. Vi var på en av världens lyxigaste biografer, vi satt och fikade i fina parker och försökte ta vara på tiden så gott vi kunde. Det var inte ett dåligt sätt att fira.
Vad 20 års-dagen har för upplägg återstår att se. Jag räknar med att onsdagen kommer se ut ungefär såhär: komma hem från jobbet, brygga en fantastisk kopp kaffe och kanske till och med ta en bit tårta.
Jag har turen att få avnjuta valfri middag av min privata fem-stjärniga kock, alltså pappa. Har önskat hans oerhört goda älgfärsbiffar. Med lite tur kommer jag kanske till och med få någon av mina väldigt glamourösa önskningar i födelsedagspresent: En ny rakapparat, köksredskap och förnyat gymkort. Jag är nöjd oavsett.
Men jag vet faktiskt inte vilka överraskningar som väntar.
Annars skulle det inte vara en riktig födelsedag.
William Johansson
En fantastisk kopp kaffe och kanske till och med en bit tårta.