Chuck Berry och Keith Richards är några som varit med och utvecklat musiken till vad den är idag.
Har brorsan fullständigt förlorat förståndet nu?
Det var tanken som for genom min lillasysters huvud när hon kom hem från skolan en eftermiddag för många år sedan.
Hon var van vid att jag satt som klistrad vid skivspelaren. Men det som väckte syrrans oro den här gången var att de toner som strömmade ut ur högtalaren lät ännu konstigare än vanligt.
Vad jag lyssnade på var albumet ”King Of The Delta Blues Singers” med Robert Johnson. Ett antal knastriga, men briljanta, låtar inspelade på ett hotellrum i Texas 1936 och 1937.
”Grunden till all senare populärmusik”, skrev en initierad musikjournalist. ”Mannen som uppfann rockmusiken”, skrev en annan.
Bob Dylan ägnade flera sidor av sin självbiografi till att framhålla hans storhet. Och Rolling Stones gjorde honom odödlig när de spelade in hans ”Love In Vain”.
Hur många av de låtar och album som vi idag kallar klassiska hade kommit ut om dagens strömningar hade fått råda?
Men både Stones och Dylan och alla andra som utvecklat den musik vi hör idag hade många fler influenser.
Country från Appalacherna och folkmusik från de brittiska öarna, för att nämna några exempel.
Och rockmusiken uppstod först när tonerna och färgerna blandades.
Nu pratas det återigen om att värna om den nationella kulturen, att stänga in och inte blanda ihop.
Det är förstås en petitess i sammanhanget, när brunskjortorna åter marscherar på gatorna i Europa, när rasistiska och högerextrema krafter vinner mark även i Sverige och när 20-åriga Farzana Khatibi blir påhoppad och får höra att hon borde dra hem när hon sitter och väntar på bussen i Skellefteå.
Men som deltidsbluesman kan jag inte låta bli att undra: Hur många av de låtar och album som vi idag kallar klassiska hade kommit ut om dagens strömningar hade fått råda? Hade Elvis, Beatles, Oasis och Aviciis musik ens existerat? Fan vet.
Kanske hade syrran rätt den där eftermiddagen för många år sedan. Kanske inte. Men det spelar ingen roll.
Vad värre är – när jag jag ser mig omkring och betraktar vad som händer – är att hela världen verkar ha förlorat förståndet.