Tekniken går framåt, vilket är bra. Det är helt sjukt vad man kan få reda på om man går in på nätet. Du kan egentligen få veta vad som helst. Om du bortser från att ibland är det inte sanningen du läser.
Men en sak som inte går framåt är beslutsprocessen. Ta det här med telefoner. Förut när jag ville veta om jag skulle träffa någon klockan 13:00 på tisdag så ringde jag och frågade personen detta.
Jag lyfte luren och förhoppningsvis så svarade personen i fråga och kunde säga: "Ja, det passar bra" eller så kunde den personen säga: "Nej, fungerar 13:15 bättre?". Då kunde jag svara ja eller så kunde vi diskutera fram vilket tid som var bäst. Det tog ungefär 30 sekunder och sedan var det löst.
Nu ringer vi tyvärr inte till varandra. Vi skickar sms. Då fungerar det så här. Man messar:
"Kan vi träffas 13:00?"
Svaret kommer kanske snabbt. Och då går det snabbt. Men inte snabbare än 30 sekunder. Och kommer inte svaret snabbt så blir det stora problem och en väntetid som överstiger 30 sekunder med råge. Svaret kan komma om en timme och då har jag inte telefonen med mig, eller jag har inte tid att svara. Och värst av allt. Svaret kanske blir:
"Nej, kan du 13:30?"
Då måste jag svara på det och passar inte 13:30 för mig, ja då måste jag skicka ytterligare ett svar. Med en ny fråga.
Beslutsprocessen för ett möte kan i vissa fall ta flera timmar, ibland ännu längre.
Precis som alla andra, nästan, så skickar jag sms, men varje gång den här processen sker och det är faktiskt betydligt oftare än vad man tror, så tänker jag:
"Men varför skickar jag ett sms?"
Min fråga är, varför ringer vi inte till varandra längre? Jag har inget svar. Men ni måste hålla med mig om att de där 30 sekunderna för att fixa ett möte är bra mycket skönare än en sms-konversation som aldrig tar slut.
Så snälla ring mig nästa gång. Jag vill ju höra din röst. Och jag vill dessutom veta hur du mår. Det tar också bara cirka 30 sekunder.