Flyg, flyg, flyg ... Effektivt och med jämna mellanrum översköljs jag av påståenden om tandkräm, bettingsajter och hur man söker rätt på bra resor. Nej, jag bryr mig inte. Lika fullt ser jag min hand sträcka sig efter diskmedlet där bara en droppe räcker.
Känner mig hjärntvättad. Låt oss tala om något annat. Vädret till exempel. Sommaren suckar och erkänner: ”Jag spårade ur i år”. Precis som den föregående vintern också gjorde. Inristat i minnet är de där oändliga snödrivorna, rekordåret då snöskottningen aldrig tog slut. Gjorde gymkort till överflödig investering.
Men så dök den upp; den efterlängtade sommarvärmen. Som pressade ner oss i solstolarna, fick oss att lätta på klädseln och flämta. Rätt snart började vi oja oss. Det blev helt enkelt för mycket. Gräsmattorna är så torra att de låter som skarsnö under våra fötter. Blommor och växtlighet ropar ut sin törst och brandfaran har lagt krokben för våra grillpartyn.
Vi har aldrig varit med om något liknande. I våra smått överkokta hjärnor blev sommarens engagemang begränsat till fotboll och så dramat med de instängda thailändska pojkarna. En hjärteangelägenhet som faktiskt fick hela världen att bry sig. Reality gäller.
Men som sagt, den ljuvliga sommaren som spårade ur drabbade många människor. Vi lider med dem som tvingades lämna sina hem och fly undan bränder. På nyheterna ser vi fortfarande bilder av de svårsläckta skogsbränderna och vi får reda på att nötkreatur kommer att tvångsslaktas. Urspårningens konsekvenser slår hårt.
Barnbarnet och jag tittar på en tecknad film i stället för nyheterna som faktiskt börjar kännas som en läskig thriller. Vår film avbryts av reklam. Den lille frågar: Vad är orgasm? Vill svara: ”Vet du vad, spring och fråga grannen”, men hänvisar istället ivrigt till föräldrarna och tänker: Nu har reklamen spårat ur.
Britta Stenberg
Vi lider med dem som tvingades lämna sina hem och fly undan bränder.