Linköping 2014-11-15 Ishockey SHL Linköping - Skellefteå : LHC 48 Daniel Rahimi i kamp om pucken med Skellefteå 20 Erik Forssell (Foto: Stefan Lindgren, Pic-Agency Sweden) Nyckelord: lhc, linköpings hc, skellefteå aik, saik, shl
Västerbottensteatern ger föreställningen S.E.N.S.E och vill med den sätta fokus på mänskliga mallar. Vilket i sin tur leder tanken till begrepp som "normalt" och "onormalt". Är det några som har ögonen på skaft när det gäller att upptäcka sådant som är utanför vad man förväntar sig att se, så är det barnen.
De underbara små som ställer raka frågor utan att blinka, som bara undrar, utan någon som helst elak tanke.
– Varför har du två hakor under varandra, mormor? är en typisk sådan, som man lätt skulle kunna bli kränkt av om det kom från en medarbetare.
Men kränktheten sitter i knoppen och någon har sagt att det inte är hur man har det utan hur man tar det som räknas. Som i fallet Hugo.
Hugo var född med olika längd på sina ben och var därför låghalt.
Det dröjde inte länge förrän kamraterna började påpeka saken. "Dom säger att mitt ena ben är för kort", klagade han.
”Dumheter!” sa pappan, tog på sig kepsen och stegade iväg till skolan.
Ur fickan tog han en tumstock. ”Mät era armar!” beordrade han ungarna.
Sedan: ”Den av er som har exakt på millimetern lika längd på armarna kommer fram till mig här!”
Ingen rörde sig ur fläcken. Hugos pappa fortsatte:
”Naturen är sagolik. Den skapar inte två exakt likadana exemplar. Ibland tar den i för hårt. Som för Hugos del. Han fick ett ben som var väldigt långt. Titta på hans korta ben, det är helt perfekt, men det långa, det ville för mycket.”
Barnen satt tysta. Tittade storögt på mannen.
”Inför naturens nycker är vi mycket små. Överdoseringar kommer och går. I det här fallet är det långbenet som varit egensinnigt. Så kom aldrig mer och säg att Hugo har ett ben som är för kort”, sade Hugos pappa, tog på sig kepsen och gick.
För min del tänker jag att en sådan detalj som hakors antal borde vara en struntsak och från och med nu få släppas fritt.