När min kropp blir gammal och minnet sviker. Då vill jag att du hjälper mig med några saker.
Sätt inte på mig sockar inomhus för jag är ett barfotabarn. Och låt mig slippa sova i pyjamas för det har jag aldrig gjort. Plocka mina ögonbryn (om jag har kvar några). Och snälla du, använd plattången till min lugg. Den ser helt crazy ut annars.
Gå långa promenader med mig för det tycker jag om. Eller låt mig sitta ute i friska luften och lyssna på fågelkvitter. Det ger energi. Ta inte med mig ut på stan i mysbyxor och tofflor. Och strunta i att klä upp mig bara för att det är helg, du vet vilka kläder jag gillar så fortsätt att klä mig så.
Häll upp ostkrokar i en skål när du vill ge mig något extra och låt mig äta så många jag vill. Bli inte rädd om jag får ont i magen, för efter en hel påse är det helt normalt. Jag dricker gärna ett glas vitt vin till maten. Så se till att jag har en bag-in-box i kylen. Du behöver inte vara orolig att jag ska dricka för mycket eftersom jag måste ha din hjälp att hälla upp.
Bli inte ledsen om jag inte känner igen dig. Var istället glad över den stund vi har just då. Jag pratar inte alls lika mycket som förr, men jag tycker om att lyssna till din röst. Mitt hjärta blir varmt när vi minns gamla tider, så fortsätt att berätta saker för mig. Och eftersom minnet sviker kan du berätta samma historia om och om igen.
Du vet att jag gillar närhet så ge mig gärna en kram även om jag inte kramas tillbaka. Och förlåt mig om jag blir arg. Jag menar ingenting med det och det är inte dig jag är arg på. Det råkar bara vara så att jag inte förstår vad du säger eller varför du gör som du gör. Ha tålamod och gå undan för jag skulle aldrig vilja göra illa dig.
När min kropp blir gammal och minnet sviker vill jag att du tänker på en viktig sak. Jag kanske inte kommer ihåg vem du är. Men du vet vem jag är. Och den person du ser framför dig är fortfarande jag.
Lena Långdahl
Häll upp ostkrokar i en skål när du vill ge mig något extra