Tekniken går framåt. Extremt snabbt. Min generation ligger egentligen mitt i den nya tekniken då vi började med datakunskap i skolan, men först i gymnasiet. Vi är alltså inte födda in i den nya dataåldern, men vi har inga problem att utnyttja den.
När man nu blivit pappa så inser man att denna utveckling bland annat ger enorma möjligheter att fotografera. Snabbt upp med telefonen och du har en ruskigt bra bild på dottern som du hemskt gärna vill ta med dig till evigheten. Att du dessutom kan ta så otroligt många bilder och snabbt radera dem du inte vill ha, innebär att barnbilderna för framtiden kommer att vara betydligt bättre än de bilder som togs på bland annat min egen generation.
Jag är yngst i syskonskaran och mina föräldrar kanske hade tappat lite intresse att dokumentera då jag föddes. De verkar ibland ha lite svårt att komma ihåg mig också. Så här låter det: ”Du var snäll och lugn och sedan var du ju hemskt sjuk när du var runt ett år”.
Nåväl, jag förstår mina föräldrar och kan istället glädjas åt att min far i alla fall hade ett stort fotointresse. Det finns faktiskt många bra bilder från min barndom, även om de är färre än de bilder som finns på älgar på 500 meters avstånd, eller alla båtar som någonsin lagt till i Kåge Hamn.
Därför blev jag lycklig när min mor häromdagen kom förbi med några bilder från förr. Bland annat en fin svartvit bild där jag sitter i snön med galonkläderna på. Dessutom blev jag också påmind om att min generation ligger mitt i den nya tekniken då balbilden som dök upp var en klassisk bild där både jag och min baldejt blundade. En bild som helt enkelt blev kvar då man inte kunde radera den. Jag insåg också att jag tydligen tog studenten i en Musse Pigg-slips. Det hade jag raderat ur mitt minne och jag kan förstå varför. I framtiden kanske vi kan radera sådant ur allas minnen. Jag hoppas det i alla fall.
De är färre än de bilder som finns på älgar på 500 meters avstånd.