Finns vi till för världen eller finns världen till för oss? Det är frågan vi behöver ställa oss.
Jag känner oro över att vi blir allt mer egocentriska. Inställningen verkar vara att världen finns till för oss och inte tvärt om – att vi finns till för världen. En förödande syn som leder till ökade motsättningar.
Vi får helt enkelt allt svårare att hantera mänskliga och sociala relationer. Märkligt med tanke på att vi aldrig någonsin i historien har haft så bra möjligheter att kommunicera med andra människor.
Med några knapptryck kan vi kommentera något som händer på andra sidan jorden. Den möjligheten verkar paradoxalt nog ha gjort att vi fastnat i våra egna bubblor. Det kanske är så att vi känner oss obetydliga i den stora världen och att vi därför hela tiden söker efter bekräftelse.
När alla ser till sitt eget intresse finns det bara förlorare, trots att vi alla har en möjlighet att blir vinnare om vi bara kan komma överens.
Inför höstens val i Sverige ser vi tendenser att den politiska debatten tenderar att bitvis bli ganska hätsk. Ett resultat av att politiker och opinionsbildare ska marknadsföra sitt varumärke, det vill säga sitt eget namn.
I sin iver att nå fram kan några av dem frestas att tumma på saklighet. Vi ska vara misstänksamma när någon vill få oss att tro det finns enkla lösningar på svåra och komplicerade samhällsproblem.
Inställningen verkar vara att världen finns till för oss och inte tvärt om – att vi finns till för världen.
En annan effekt av egobubblan är att vi blir allt mer kritisk till hur andra agerar istället för att se vårt eget beteende. Jag skulle vilja lyfta fram fyra synsätt som jag anser skulle göra världen till en bättre plats: omtanke, tolerans, tillit och självinsikt.
Omtanke, i detta ord ligger framför allt betydelsen att den starkare ska hjälpa den svagare. Vi ska vara medvetna om är att den som är stark i dag kan vara svag i morgon.
Tolerans står för att vi måste ha överseende med att vi faktiskt är olika - det är olikheten som gör världen spännande. Om alla var lika vem skulle då tänka nya tankar och få samhället att utverkas?
Tilliten står för att vi måste lita på varandra och vårt samhälle. Allt fler tror att medmänniskor och myndigheter vill oss ont. Givetvis kan olika samhällsfunktioner fungera mer eller mindre bra, men att misstro allt och alla är inte bara dumt utan även farligt – utan tilltro blir vårt gemensamma samhälle svagare.
Till sist har vi självinsikten, den svåraste och kanske viktigaste komponenten. Vi måste försöka se vårt eget agerande genom andras ögon. Hur beter vi oss och hur uppfattas det vi säger?
Här blottar jag mig själv. Givetvis tar även jag en selfie ibland och att skriva den här krönikan kan antingen vara ett resultat av en gnutta klokskap eller också ett ovedersägligt bevis för min totala avsaknad av självinsikt. Svaret får ni läsare avgöra.