På vägen går en man i gul tröja och svarta arbetsbyxor. Gatan är lerig och i handen håller han en rulle med skarvsladd. Han är på väg mot det nya bygget Strömsör vid älven. Han går med stadiga, breda steg, så att det skvätter lite blöt jord vid varje fotisättning. Kanske är han byggets boss. Han verkar inte tvivla på någonting. Nu ska han leda sitt manskap vidare och här finns inga bekymmer.
Jag ser honom från mitt kontor. Framför mig har jag en skärm och ett tangentbord. Jag zappar mellan Photoshop, Word och ett Youtube-klipp. Jag fastnar på det senare. Skådespelaren Will Smith har en egen kanal och ska nu hoppa fallskärm över Dubai. Han förklarar vad det lär honom om rädsla. Han hatar att känna skräck och hanterar det genom att gå till attack. Ett bevis på det är att hoppa ut från ett plan på 4 000 meters höjd.
Det sägs att rädsla är motsatsen till kärlek.
När han faller och skriker hejdlöst ler jag brett. En gång hoppade jag också ut från ett plan. Med en tandemhoppare på ryggen som jag tror hade rökt konstiga saker. Men ibland så vill man bara leva lite extra farligt. Will Smith menar att Gud placerade de bästa sakerna i livet på andra sidan av rädslorna. Därför är det så viktigt att inte låta dem styra ditt liv. För det handlar inte bara om att ha mod att hoppa ut från ett plan. Den som vågar att leva utan skräck har hittat hem. Det sägs att rädsla är motsatsen till kärlek. En rot till det onda som skapar ilska, avundsjuka, ångest, raseri, hat, hämndbegär, ensamhet, sorg, skuld, arrogans, själviskhet, våld, manipulation, svartsjuka, girighet, självömkan, otillräcklighet och fördömande av andra människor. Hoppas att jag inte glömde något.
Byggaren är kvar där ute. En man med så stadiga steg – kan han verkligen vara rädd för något? Jag vet att han är det. Men från mitt fönster tänker jag att han kanske är mindre rädd än vad jag är. I så fall skulle jag vilja gå i hans skor i dag – med robusta kliv vidare in i livet.
Jonas Andersson