Jag känner en hel del människor som i vuxen ålder klipper sig hos samma frisör som krökte det första hårstrået på deras huvuden som barn. Själv har jag min frissa i Umeå. Nu senast då jag skulle få ordning på kalufsen sa jag till mig själv att denna osunda relation behövde få ett slut. Inte kan jag vallfärda till Umeå varje gång jag ska klippa mig, hur speciellt tror jag att mitt hår egentligen är?
Så, jag bokade en tid hos en frisör i stan. Med friskt mod tågade jag dit, beställde ”det gamla vanliga” och inväntade att få bevisa för mig själv att det där med att gå till samma frissa hela livet är något för den trångsynte. Tro min besvikelse när jag lämnade salongen, inte med det gamla vanliga, utan med ”något helt annat”. Som att beställa boullabaisse och få in fiskbullar. Det smakar långt ifrån likadant och vi ska inte tala om värdet. Besvikelsen var stor.
Resultatet av denna (för mig personliga tragedi) händelse blir att jag kommer fortsätta att kajka mellan Skellefteå och Umeå för att klippa mig. Trots att allt som är rationellt påpekar att det finns ytterligare en miljon frissor i stan, så är jag hellre trångsynt än malfriserad. Det som är lite lustigt är att medvetenheten om den rätta frisören är något av en klassiker, men det var länge sedan man hörde att flera av ens vänner begav sig till annan ort för att lämna barnen till sin förskolepedagog eller för att besöka sin apotekare.
Man kan inte hjälpa att man undrar; vad händer den dagen man inte är nöjd med omsorgen av sitt barn eller när man verkligen är i behov av ett gott råd om sin vardagliga medicinering? Hår måste ju ses som en ganska simpel sak i jämförelse med dessa två exempel. Men vem vet, kanske ens exklusiva och alldeles egna frisör kan bistå med tips om naturmedicinering och Ur- och skurförskolor också? Nu är det klippt, jag måste prova en annan frissa en gång till.
Hur speciellt tror jag att mitt hår egentligen är?