Foto: Noella Johansson/TT.
Jag är en frukostmänniska och tycker att det är dagens bästa och viktigaste mål. Jag är hungrig, på gränsen till illamående så fort jag stiger upp och skulle kunna äta allt från palt till ostbågar. Hotellfrukost är det bästa jag vet. Helst ska det finnas dessert också. Jodå, det passar utmärkt efter frukost.
Nu ser ju (som tur är) de flesta dagar inte ut så. Till skillnad från övriga mål så kan man ju äta samma frukost dag ut och dag in. Maken och jag har ätit fil eller gröt varenda morgon sedan 90-talet. Ibland blir det ägg och ibland får man en macka, men på det hela taget är frukosten hemma hos oss en ganska icke innovativ företeelse. Om det bara var vi två som skulle äta, vill säga. För son 1 och son 2 är inga frukostmänniskor.
Helst vill de göra något (läs titta på en skärm) minst en timme innan de tar sig till köket för att eventuellt äta något. Och då är det inte gröt eller fil som gäller. Nej ack nej, det finns tydligen ingenting som är gott. Enligt den äldre kan man då lika gärna strunta i frukosten. Strunta i dagens viktigaste mål? Inte acceptabelt tycker undertecknad och påbörjar Operation Frukostätning. Något måste de väl äta?
Först åt herrarna gröt och lingonsylt. Det gick åt orimliga mängder lingonsylt och den ene skulle ha lös gröt och den andre föredrog klistervarianten, men på det hela var det en fin tid i vårt frukostliv. Men så tog det stopp. Utan förvarning tyckte sönerna inte om gröt längre och modern fick hitta nya lösningar, den ena mer kreativ än den andra. Att frukosten bör vara nyttig är förbi sedan länge. I kampen om att den ens ska förtäras har jag retirerat och erkänner mig besegrad av limpa med korvskivor. Jag steker ägg med lös gula till den yngre och äggröra till den äldre. Variation är tydligen ett måste, men absolut inte på söndagar – för då får man varm choklad - och ve den moder som åberopar variation just då!
Lotta Johansson