Mörkret ligger som ett täcke över byn, snöflingorna faller som om de tvekar att landa. Ännu har ingen hunnit skotta, bara byns katter gör sina egna små stigar. Det är tyst, mörkt och stilla, men inte övergivet. I fönstren lyser lampor, det ryker ur skorstenarna och katterna släpps in för utfodring.
En häst frustar, någonstans skäller en hund.
Snöfallet avtar och det klarnar upp. Månen glider fram och en satellit sveper över himlen och kikar nyfiket ner på jorden. Den undrar varför just denna by är så tyst och stilla denna vackra vinterkväll. Plötsligt öppnas dörrarna i byn och folket går ut i mörkret, bärandes stora påsar. De myllrar som myror, tänker satelliten, men inte planlöst utan med ett mål. Mitt i byn går de in i ett av de större husen och satelliten slår på sin värmekamera. Detta hus är det varmaste i hela byn. Vad gör de därinne egentligen, undrar den lilla satelliten, när den passerar horisonten och kontakten bryts.
På vägen runt jorden funderar den lilla satelliten mycket på vad den just upplevt. Den bestämmer sig för att kika ner på byn igen så den puffar lite sina styrraketer, laddar ett nytt program i sin dator och gör sig beredd, för detta är en mycket ovanlig liten satellit.
Den närmar sig byn igen och slår på alla sina instrument. Det är nu natt och satelliten zoomar in och observerar noga. Dörren till det varma huset öppnas och alla människorna går ut igen. De förut så stadiga stegen är nu en smula okoncentrerade. Under stoj och skratt snirklar sig människorna hem till sina hus, lugnet lägger sig över byn och allt blir tyst, mörkt och stilla.
Katterna jagar, hästarna frustar, hunden skäller.
Den lilla satelliten skickar ett meddelande till Centralen att den nu tar en veckas semester. Eller två.
God jul!
Vad gör de därinne egentligen, undrar den lilla satelliten.