Jag har ett omfattande socialt liv. Utöver min familj, släkt och vänner så träffar jag grannar, kollegor, f d kollegor, deras barn och respektive, elever jag haft och dito lärare.
Jag återvänder till platser jag besökte som barn, träffar klasskamrater från lågstadiet och håller kontakten med avslutade romanser. Majoriteten av dessa kontakter sker nattetid.
Jag drömmer och kommer ihåg. Min hjärna går på högvarv när jag sover. Man undrar ju varför?
Har försökt förstå vad en dröm egentligen är, men det är svårt att hitta bra källor om man vill undvika Freud. Flera forskare verkar dock vara eniga om att drömmar är ett psykiskt tillstånd under REM-sömnen, då hjärnan bearbetar de intryck som den överösts med i vaken tid.
Jag är smått orolig för vad min hjärna tar för intryck. Inte blev det bättre av att läsa hur vissa forskare liknar drömmar vid psykisk sjukdom då vi hallucinerar och ser bilder utan mening och sammanhang
Samtidigt kan vi inte bedöma rimligheten i det vi ser, utan sväljer budskapet och försöker sedan tolka bilden i vaket tillstånd.
Nyligen tömde jag min farmors hus, trots att det är 20 år sedan någon annan gjorde det. Nästa natt var jag ute på hennes tomt som var full av huggormar så inga barn kunde leka där.
Vilka intryck behövde jag bearbeta då? Eller när jag skulle gifta mig med en kvinna som bodde i en buss mellan Kanalgatorna. Kvinnan var extremt krävande, blev sur utan att man visste varför och skulle bestämma nästan allt.
Mina vänner ifrågasatte giftermålet, men jag tyckte om henne. Innan jag vaknade blev jag på något sätt varse om att kvinnan var en spegling av alla mina dåliga sidor.
Favoriten var i alla fall natten då jag var instängd på ett galet sjukhus med gula väggar och lyckades fly med Björn Ferry som ingick i ett mystiskt, flygande folk.
Tror inte ens Freud skulle kunna säga vilka intryck som bearbetades den natten.
Lotta Johansson