”Suger in the morning, sugar in the evening, sugar varenda dag. Tänk så mycket sugar det finns i USA.”
Den sången med Alice Babs var en riktig landsplåga i Sverige under tidigt 1960-tal.
Vid en resa till New York för några år sedan så hade vi en guidad tur nere på Manhattan. Guiden, en frispråkig man i övre medelåldern, bekräftade att i USA finns verkligen mycket socker.
Så pass mycket socker att den nya, och mycket större, Yankee Stadium faktiskt har färre sittplatser än den gamla arenan. Orsak? Man har varit tvungen att göra varje sittplats större för de allt bredare amerikanerna.
Överskottet på socker i USA är så stort att man exporterar det i form av läskedrycker till sin granne i söder, Mexiko. Där ökar nu diabetes lavinartat och mexikanska myndigheter klassar diabetes som en epidemi.
Men att bara peka finger åt USA vore fel. Själv har jag börjat titta på innehållsförteckningen i de livsmedel jag köper in. Och det första jag slås av är vad mycket socker vi klämmer i oss utan att för den skull frossa i läsk och godis.
I ketchupflaskan som står i min kylskåpsdörr, i den är det en sockerbit per matsked. I den yoghurt som jag i åratal ätit till frukost, i den är det styvt tre sockerbitar per 1,5 dl yoghurt.
Färskpressad apelsinjuice innehåller säkert massor av c-vitaminer, men hade naturen verkligen tänkt att vi skulle pressa tio apelsiner och dricka den söta juicen? Var inte tanken att vi skulle bli mätt av att äta ett par hela apelsiner?
Med diabetes som en släktförbannelse, med ett växande omfång på buken, att jag ofta känner mig trött och där det enda som piggar upp är att äta något sött, så har jag bestämt mig.
Nu ska mitt eget sockerintag minskas drastiskt. Kommer jag gå ner i vikt? Kommer jag efter ett tag känna mig piggare?
Ingen aning, men jag lovar att avrapportera om ett par månader.
Mikael Karlsson
Kommer jag gå ner i vikt? Kommer jag efter ett tag känna mig piggare?