Jag sitter vid köksbordet med en kaffe i hand och fingrar på mitt röstkort som landade i brevlådan för en tid sedan. Fingrar och känner mig fullständigt villrådig. Vem ska jag rösta på? Jag som inte vet var våra svenska politikerna står i de olika Europa-frågorna.
Att jag ska utnyttja min demokratiska rätt och skyldighet genom att rösta, det råder det ingen tvekan om. Frågan är bara på vem och vilket parti? Jag släpper röstkortet och kaffekoppen, viker upp locket på min dator. Jag måste ju försöka bilda mig någon form av uppfattning.
Snabbt har jag passerat att miljön står högt på agendan för de flesta svenska representanterna. Miljön och hur mycket makt Bryssel egentligen ska ha över våra liv. Men det är ett annat ämne som fångat min uppmärksamhet; frågan om hur viktigt detta EU-val är och varför.
Jag läser om Italienska Lega Nord och Lag och Rättvisa i Polen. Jag läser om Le Pen i Frankrike och Victor Orban i Ungern. Raden av främlingsfientliga och högerpopulistiska partier i Europa tycks aldrig ta slut. De förutspås tillsammans få över 120 mandat i Europaparlamentet. Ingen majoritet men tillräckligt för att bli en rejäl maktfaktor i europeisk politik.
Stöveltramp från de mörka skuggor som livnär sig på mina och dina rädslor.
En klump växer i mitt bröst när tankarna går till barnbarnen som jag kramade om igår. Hur kommer deras framtid att bli? För på Europas gator hörs åter igen stöveltramp från de mörka skuggor som livnär sig på mina och dina rädslor.
Jag stänger locket på datorn och känner mig något nedslagen i sinnet. Men samtidigt också glad och stolt över att vi som bor här i Norrland. Vi har aldrig låtit politiken som bygger på rädsla och fördomar få något fäste här. Därför kan jag med stor trygghet uppmana alla er som läser min krönika här på Norran.
Ni är kloka människor – demokratin behöver er. Så gå och rösta i EU-valet på söndag!
Mikael Karlsson