- Va syssel du ve nu för tia? (Vad gör du nu för tiden?)
- l lait! (Jag letar)
Naturligtvis skrattade jag gott åt öppningsfrasen mellan de två äldre herrarna som träffas på mataffären. Och vi som kommit upp en bit i ålder, vi nickar nog alla igenkännande.
En allt större del av den vakna tiden tycks gå åt till att leta. Är det inte plånboken eller bilnycklar, så nog fasen är det något annat som är borta.
Lider man dessutom som jag, av städmani, då blir det faktiskt ännu jobbigare. Man kan frestas att tro att den som har välstädat hemma också är mer välorganiserad.
Men inget kunde vara mer fel. Att ständigt plocka bort saker som man aldrig kommer ihåg var man lagt, det är lika påfrestande för en själv som för den man lever ihop med.
– Har du sett min e-cigarett?
Sambon vill göra något åt rökningen och har skaffat ett nikotinsubstitut, en elektronisk cigarett som ger en nikotindos utan den farliga tjäran.
Problemet med denna rykande tingest är att den är förvillande lik en vanlig bläckpenna. Så var hamnade den när jag rev av köksbordet före middagen? Jo, i burken med allt annat skrot.
Och naturligtvis var jag helt oskyldig när sambon febrilt började leta.
Och under jakten efter denna e-cigarett så upptäcker sambon att tingest nummer två är borta. Och är inte det också så typiskt? Man börjar leta efter något och upptäcker under resans gång att ännu fler prylar är borta.
– Vad har du gjort av pappas hörapparat som jag skulle lämna in för reparation?
– Nämen kära du, varför skulle jag ha städat bort den? Den liknar faktiskt inget annat som brukar ligga på köksbordet.
Den skepsis som lyser ur sambons ansikte går inte ta miste på. Därför känns det nu så skönt, även om det kommer kosta någon tusenlapp, att kunna peka finger åt hunden och säga:
– Hörapparaten är ditt fel!
Mikael Karlsson
Allt större del av den vakna tiden tycks gå åt till att leta.