Klockan är strax efter fyra på morgonen och lite sömndrucken har jag stapplat ut bakom stugknuten för att slå en drill. Flugsnapparen i holken på väggen och rödstjärten som byggt sitt bo strax under takfoten protesterar över min närvaro. Ilsket hovrar de fram i luften och försöker med alla sina tricks locka mig bort från husknuten. På gräsmattan jagar redan sädesärlan runt efter något ätbart. Sädesärlan, som hoppande utför sina små akrobatiska manövrar i luften för att fånga flygfän.
Jag får nästan ducka där jag står och de är helt obekymrade över min närvaro.
Nere på tjärnen har paret Krickor fullt upp med att dyka efter mat och säkerligen har de redan påbörjat sitt rede på någon av de grästuvor som sticker upp ur vattnet. Ladusvalorna är i full gång och med stor skicklighet manövrerar de in och ut genom den lilla glugg jag sågat upp längst upp på dörr´n till fuse. Och nu jagar de varandra i snabba och i snäva svängar lågt över gårdsplanen. Jag får nästan ducka där jag står och de är helt obekymrade över min närvaro.
På andra sidan vägen ligger sista resterna av nattens dimma lågt över ängen. I den kan jag se några långa ben som spatserar omkring. Det är herr och fru Trana som alltid kommer tillbaka till vårt lilla hörn av världen. Nu dansar de hoppande tillsammans med sina huvuden högt och med kupade vingar. Uppvaktningen är i full gång. Från Gammelbolia hållet hörs bekanta fanfarer som stöts fram, två sångsvanar kommer inflygande i formation. Det gör en lov över taken på gårdens hus innan de fäller ner sina breda simfötter och landar på viken nere vid älven.
Jag borrar ner tårna i den våta gräsmattan och medan alla fåglar nu försöker överrösta varandra tänker jag i stillhet:”I dag är det vår nationaldag och jag kommer inte sakna flygvapnets årliga flyguppvisning? Jag har precis alla de flygkonster jag någonsin kan önska mig här vid husknuten”.
Mikael Karlsson