”Han har öppnat pärleporten så att jag kan komma in.”
Jag tar i från tårna och sjunger för full hals. Jag gör det dessutom offentligt. Om jag gått och blivit religiös? Det vore att ta i. Om det händer ofta? Nej, bara en enda dag om året.
Vad är det då som får mig själv och dessutom alla i vårt älgjaktlag att frivilligt ställa sig framför en församling och sjunga klassiska väckelsesånger?
Du, den frågan ställer jag mig själv varje gång jag nervöst står där söndagen innan älgjakten med texthäftet i handen.
Älgböna är namnet på den aktivitet som de flesta jaktlag ägnar sig åt söndagen före älgjaktens start. Under många år innebar älgböna hos oss att vi samlades och städade ur slakteriet, kontrollerade våra vapen, diskuterade pass, fikade och hade trevligt.
Här fanns inga som helst religiösa inslag - namnet till trots.
Men som så ofta annars räcker det med en person får en snilleblixt och som är tillräckligt energisk för att övertyga oss andra. Övertyga oss andra om att vi kommer sprida glädje långt utanför vårt eget jaktlag. Lägger du till en jordnära präst och kantor från Långviken, ja då plötsligt är Jägarkören ett faktum.
Vi har också gästartister varje år. Eller gästartister och gästartister, ska du komma till Bastuträsk by som gästjägare så finns det vissa grundkriterier.
Förutom de rent juridiska förutsättningarna för att få jaga älg så ska du även ingå i Jägarkören.
Många bleka ansikten har uppträtt genom åren och gett Jägarkören extra krydda med sin skånska eller stockholmska dialekt. Och glädjen vi sprider går inte ta miste på.
Så vill du ha en annorlunda musikupplevelse, boka då in söndagen före älgjakten nästa år.
Platsen är byagården i Bastuträsk by och kören som ställer sig där framme har tränat i hela 30 minuter innan.
”O store Gud, O store Gud!”
Vad får vårt älgjaktlag att frivilligt sjungaväckelse-sånger?