Foto: DARRYL DYCK.
Är tillbaka i Al-Ain sen tre veckor tillbaka och hettan gör det i stort sett omöjligt att vara ute. Mitt på dagen är det mellan 42-48 grader i skuggan. Så vi har hängt inne framför tv:n. Men förra veckan fick jag nog. Abstinensen efter frisk luft och uteliv fick mig att ta ett beslut som jag aldrig i livet trodde jag skulle ta. Jag anmälde mig frivilligt till några golflektioner. Jag som alltid tvärnitat när det kommit på tal. Tänkt att jag hellre tar en promenad ute i den riktiga naturen än att veva med en klubba efter en boll på en gräsmatta. Fast nu får jag lov att ge mig. Två lektioner är avklarade och det är riktigt kul.
De sköna promenaderna på golfbanan är någon månad bort. För att undvika värmen gäller det att ha gjort det man vill göra ute innan klockan 9. Sen blir det för svettigt. Fast tidigt är bra. På morgonen är det nämligen ganska glest med folk ute på golfklubben. Och så här i början av min karriär känns det ganska skönt att vara lite för sig själv. Jo jag sa att det var kul. Men det är definitivt inte enkelt.
Det är så otroligt många kroppsdelar man ska tänka på samtidigt för att få den där träffen som får bollen att flyga i en tjusig båge. Tränaren är fantastiskt pedagogisk och talar om precis hur jag ska göra. Rätt grepp på klubban. Rak i ryggen. Armarna framåt. Böj knäna... nej lite mindre. Rotera överkroppen... nej högerfoten i backen. Vänster ska lätta i slutet. Nu glömde du vinkla handlederna. Upp med klubban... inte så mycket. Ojdå, missade jag bollen?
När jag koncentrerar mig på fötterna glömmer jag bort händerna. Och när händer och armar är perfekta då är det någon annan kroppsdel som är där den inte ska vara. Jag undrar hur lång tid det kommer att ta innan allt det där blir en enda rörelse? Men strunt i det. Jag har kul och får en massa frisk luft på köpet. Ajöss soffan och Netflix. Nu ska bli golfproffs. Jag ska bara träna lite på svingen först.
Lena Långdahl
Det är så otroligt många kroppsdelar.