Ni vet den där filmen med Jennifer Garner, ”13 going on 30”.
Den var bokstavligen jag som liten, minus magin som gjorde att hon vaknade upp med en kurvigare kropp, ett jobb och egen lägenhet dagen efter.
När jag var 13 kunde jag sitta och klippa ut bilder på mina idoler samt stilikoner ur modemagasin flera timmar i streck.
Jag kunde inte vänta tills dess jag blev äldre och kunde se ut som de samt ha friheten att göra vad jag ville.
Det är nog omöjligt att säga hur många timmar om dagen jag dagdrömde om min framtid.
Detta var under en tid när min mamma vägrade köpa mig en plattång, då hon som frisör visste att det endast skulle förstöra mitt tjocka mörka hår.
Istället samlade jag ihop mina egna pengar på skolan, där vi tvättade bilar. Jag köpte genast en plattång - några år senare var mitt hår hälften så tjockt och hälften så långt.
Ja, jag vet, mamma vet bäst.
När jag blickar tillbaka på denna tid i mitt liv skakar jag bara på huvudet åt mig själv. Jag skulle göra prick vad som helst för att lektioner och läxor skulle bli det jobbigaste i vardagen.
Jag skulle göra vad som helst för att ha min mamma som tar hand om mig när jag är sjuk med frukost i sängen.
Jag skulle göra vad som helst för att sitta på en buss med mina skolkamrater fram och tillbaka till skolan. Allt skvaller om vår dag fick resorna att gå så snabbt.
I dag har jag timmar av arbete framför mig, bankärenden och hotell att boka för min semester.
Jag är förkyld, men får räkna med att min katt ser till mig när jag kommer hem.
Och istället för buss kommer jag stå i ett fullproppat tåg med ansiktet upptryckt mot ett fönster - hela vägen hem.
Så barn - ta vara på er tid. Ni har resten av ert liv på er att vara vuxna.
Jasmine Said
”Ta vara påer tid. Ni har resten av ert liv på er att vara vuxna.”