Jag inte sett min familj på sex långa månader. När man flyttar utomlands är det enkelt att lova att ses oftare, men sen kommer allt det där vanliga emellan. Jobb, flytt hit och dit, andra resor oh så vidare.
Man glömmer bort sitt hem ett tag, men en dag när man tar sin dagliga runda till mataffären så slår det en, saknaden vill säga. Ofta kommer jag hem till min lägenhet saknar jag doften av mammas mat och ljudet av mina småsyskons käbbel och skratt. Ofta stöter jag på problem i vardagen som får mig att vilja ringa mamma om hjälp. Stoltheten stoppar mig. Jag är vuxen nu och det har jag varit sedan jag gick med på att flytta för att vara närmare mitt jobb.
Dessutom kostar samtalen till Sverige skjortan, det säger min räkning på 567 kronor för endast åtta samtal förra månaden. Men idag fick jag den glädjande nyheten att mamma bokat biljetter för henne, min lillasyster och min lillebror. Nu är det deras tur att ta del av min värld. I min lilla anteckningsbok skriver jag ner alla platser jag tänker ta dem till:
Mina favorituteserveringar längs Themsen, till restaurang och baren i toppen av The Shard, Europas högsta byggnad med en utsikt utan dess like över London och till skräckupplevelserna i The Dungeouns, såklart.
Mest av allt längtar jag efter att ha min lillasyster hoppandes i min säng klockan nio på morgonen, doften av mammas couscous och lasagne samt min lillebror vid fönstret medan han ropar ut alla märken på passerande bilar. Sedan den där lilla grejen jag gruvat mig för, nämligen att presentera mamma för min pojkvän som jag varit tillsammans med i över ett halvår nu.
Med tanke på att de båda är mina favoritpersoner så är jag säker på att de kommer älska varandra. Och mamma, om du läser detta - ta med dig lite svensk Marabouchoklad när du kommer hit. En liten tugga av Sverige.
Jasmine Said
Nu är det deras tur att ta del av min värld.