- Har du tänkt på vädret som en partner? Frågan kom från en kollega, riktad direkt till mig.
Jag har ju skrivit om mitt infekterande förhållande till vädret och min ärftliga väderstress, men tanken på vädret som en partner har aldrig slagit mig.
Kollegan fortsatte sin poetiska beskrivning om hur hon hade levt med vädret under så många år. Fört samtal, försökt utröna partnerns nästa steg och sinnesstämning, som man gör med en livskamrat. Detta pågick tills besvikelsen var allt för tung att bära.
- Jag gjorde slut med vädret, förkunnade kollegan.
Det blev ju aldrig som hon ville, och ett sådant partnerskap ville hon inte vara kvar i.
Vädret blev för henne det där exet som fortsätter att finnas men inte lägre har någon roll i ens eget liv. Hon kunde bli lyckligare utan denna nyckfulla livskamrat.
Jag insöp hennes berättelse som vore det en skildring av forna kungars kärleksliv, med förundran och visst avund. Dock menade kollegan att det avslutade förhållandet gjorde att hon missar vissa saker.
Utan partnern blir det svårt att njuta av de fina dagarna och vara förberedd på snöfall och blixthalka. Hon måste lära känna vädret på nytt, se om förhållandet är värt att ta upp igen eller om hon är fortsatt lyckligare allena.
Själv satt jag mållös och begrundade det hon just hade gett mig. Vilken gåva en gråmulen, isande höstdag.
Vad passar bättre än en imaginär skilsmässa från det som har skapat så mycket negativa tankar det här året?
Jag gör slut vädret, du usla partner!
Jag är en människa som behöver lite värme och ljus i tillvaron. Jag behöver någon att lita på, någon som ger mig något tillbaka. Jag behöver inga mer besvikelser, nyckfulla förändringar och tvära vindkast.
Jag kastar ut dig, ger dig till någon som kan hantera din nonchalanta inställning och brist på framförhållning.
Jag gör slut vädret, vill du ha mig tillbaka får du visa din bättre sida!
Lotta Johansson
Jag gör slut vädret, vill du ha mig tillbaka får du visa din bättre sida!