Jag ser ett erbjudande på sociala medier. Just i dag kostar mascaran jag brukar använda bara hälften av det ordinarie priset. Klick, klick, klick så var den beställd och betald. Någon dag senare går jag på lunchen och hämtar ut den i butiken. Så himla bekvämt.
Men det var ett väldigt stort paket för en så liten produkt. Mycket emballage, både plast och kartong runt den där smala mascaran som inte är särskilt ömtålig. Och hur har den kommit till butiken egentligen? Den har säkert kostat en del i frakt och hantering. Både ekonomiskt och miljömässigt.
Skit också! Gäller samma resonemang här som med det man äter? Att allt som är bekvämt är dåligt, precis som att allt som är gott på ett eller annat sätt är dåligt för oss?
Funderar.
Att flyga är bekvämt, men dåligt för miljön. Att sitta i soffan är bekvämt, men dåligt för kroppen. Snabbmat, internet, mobiltelefoner, dieselvärmare, mikrovågsugn -ja, det verkar faktiskt som att mycket som gör livet bekvämare är mindre bra för oss. Gäller då det omvända? Att allt som är obekvämt är bra?
Det får inte vara för bekvämt, det får inte vara för obekvämt men det bör vara utanför bekvämlighetszonen.
Obekväm arbetsställning, inte bra. Obekväma arbetstider, bra ur lönesynpunkt men inte alltid för kroppen och familjen. Obekväma frågor, obekväm stämning och obekväma skor känns inte heller som något som gynnar oss i längden. Däremot bör vi tydligen försöka befinna oss utanför vår bekvämlighetszon, då det per definition är där utveckling sker. Går saker för lätt lär vi oss inget, och tar vi inga chanser riskerar vi att gå miste om nya upptäckter.
Alltså drar jag slutsatsen: Det får inte vara för bekvämt, det får inte vara för obekvämt men det bör vara utanför bekvämlighetszonen. Översätter jag detta till mitt mascaraköp bör jag alltså gå i bekväma skor till en annan affär och köpa ett märke jag inte provat tidigare. Eller kanske vara utan. Nu blev det obekvämt.
Lotta Johansson