Snart är det ett år sedan jag tog studenten. Jag ser sociala medier som facebook och instagram bombas med bilder på studentmössor och studentklänningar. Det var bara ett år sedan, men det känns som minst fem. Det känns som minst fem år sedan jag sprang i korridorerna på Guldstadsgymnasiet (mestadels för att jag hade en ovana att komma till lektionen i sista sekunden), ständigt förvirrad och ångestfylld inför framtiden.
Jag skulle bli journalist, det var den enda vägen för mig. Det skulle bli min framtid. Skolan krockade ofta med mitt personliga liv och mot slutet blev sömn en väldigt ovanlig lyx.
Idag ser jag annorlunda på min framtid. Jag brinner fortfarande för journalistik men jag ser det inte som min enda väg i livet. Idag finns det så mycket jag vill göra. Efter att ha testat på ett helt nytt liv de senaste månaderna som har inkluderat en hel del resande, hundratals timmar av kreativt musikskapande och så mycket annat så har jag insett att jag inte vill begränsa mig själv.
Jag vill plugga journalistik, jag vill plugga litteratur, jag vill plugga astrologi, jag vill skriva klart min första riktiga fantasyroman och få den publicerad, jag vill experimentera med min musik och utforska okända territorium. Framförallt vill jag se världen. Det var mycket jag inte trodde var möjligt när jag sprang runt i skolans korridorer men ett år senare har hela världen förändrats.
Viljestyrka, självständighet och lite tur verkar vara receptet. Lilla Jasmine som inte ens kunde sitta på bussen från Umeå till Luleå utan att hamna på fel ställe har nu lärt sig att springa in och ut med ett Oyster card bland de förvirrande tunnelbanorna i London. Vi alla kan växa på så kort tid och vi väljer själva vilken takt vi vill ha vad gäller olika aspekter i våra liv. Kära studenter, livet väntar er.
Jasmine Said
Idag ser jag annorlunda på min framtid.