Jag tror de flesta kan minnas att när man var barn brukade äldre personer fråga ”Vad ska du bli när du blir stor?”
Då var det bara att dra till med något, antingen det som ens föräldrar jobbade med, det som ens favoritkaraktär på tv jobbade med, eller något som ens storasyskon sagt att de ville bli.
Precis som med källorna för inspiration till vad man vill bli så varierar framtidsyrkena för vissa, medan andra håller fast vid samma dröm.
Jag kan fortfarande få den här frågan, även om den nu oftast kan ställas i en liten annan form exempelvis på en arbetsintervju där rekryteraren frågar ”och vad har du för framtidsplaner? Var ser du dig själv om fem år? ”
Nuförtiden är svaret inte så långt ifrån vad som faktiskt kan bli verklighet. Snart jobbar jag kanske med det jag säger att jag ser mig själv göra inom en snar framtid.
När jag var fyra år eller åtta var det fortfarande många år kvar att fundera på det. Så för att se hur min lillasyster tänkte ställde jag frågan till henne: Vad hade du tänkt plugga till sen då?
Hon släpper knappt blicken från telefonen när hon med en likgiltig röst svarar ”Jag ska plugga det man måste plugga för att bli hemlig spion.”
Det är så klart ett svar som inte går förbi obemärkt och en självklar följdfråga är given.
”Vad ska du plugga i så fall? Ja, det är väl polishögskolan och någon hemlig agent-utbildning så klart”, svarar hon och ger ifrån sig en liten suck som är omöjlig att missta för någonting annat än att jag är alldeles för obildad för att förstå hur det faktiskt går till när en ska bli spion.
Utan att jag frågar mer så fortsätter hon:
”Jag och min kompis har bestämt att vi ska bli hemliga spioner tillsammans. Vi såg på en film som handlar om några som har en pensionerad spion som granne. Så då ville jag bli spion också!”
Lina A Andersson
Nuförtiden är svaret inte så långt ifrån vad som faktiskt kan bli verklighet.