I det spartanskt inredda klassrummet trillade det in folk titt som tätt. Sorlet av röster blandades med ljudet av stolar som drogs över golvet. Datorer, sladdar, telefoner och ett och annat block låg utspridda på borden i en enda stor röra.
Läraren staplade då in i klassrummet, satte sig ner, harklade och sakta försvann sorlet. “Innan vi börjar diskutera det ni skulle läst till idag så tar vi bort alla telefoner och datorer så att vi kan fokusera på uppgiften”. Det blev tyst några sekunder när alla i rummet försökte ta in vad som just hade sagts. “Men jag behöver anteckna?” Var det någon som sa bakom en av skärmarna. “Du behöver inte anteckna, men vill du absolut göra det så finns penna och papper där borta”. Resten av seminariet flöt förbi och när det var dags att gå sa en kompis till mig “Asså var det inte sjukt hur mycket bättre snack det blev än vanligt när vi tog bort datorerna?”.
Jag behöver anteckna, svarade någon
Det var som att folk tidigare hade gömt sig bakom datorerna, frågan är bara vad de gömde sig för. Vi började snart googla på fenomenet och anledningarna till varför datorerna jämt ska upp i olika jobb- och studiesammanhang var alltifrån att ta anteckningar till “jag måste kunna ha kontakt med kund/chef/medarbetare/barn” till att de skulle multitaska. För när annars skulle det finnas tid till att svara på de där 25 meddelandena som kommit in sen lunchen?
“Men varför gör man inte så där oftare? De snackar ju jämt om att ta bort telefoner i skolan för barn, men varför gör vi inte det själva?”, sa en annan kompis som hoppade in i diskussionen. “För att vi tror vi kan hantera saker bättre än barn?”, svarade någon snabbt medan en annan kom med andra tankar: “Eller så är det för att det upplevs som otrevligt? Även om det egentligen är otrevligare att dissa någon som man försöker snacka med när telefonen är i vägen…”.
Lina A Andersson