Första gången som kylskåpet ska fyllas efter ett flyttlass så brukar insikten komma om hur dyrt det verkar vara att leva. Speciellt när det inte är så många jordsnurr som upplevts eller när ens inkomst består av CSN. Den klassiska varan att referera till i dessa sammanhang är så klart osten. För aldrig hade tanken tidigare slagit en att varje skiva som skapas med osthyveln tydligen kan, mer eller mindre, likställas med ett guldblad.
Men alla hål i plånboken behöver så klart inte vara mat. Dock så var det just det som min kompis misstänkte när pengarna började vara slut någonstans kring mitten av månaden.
“Vart tar mina pengar vägen? Jag förstår inte hur det alltid kan vara så lite på kontot, jag tycker inte att jag köper någonting någonsin”, sa hon frustrerat och kastade ner det som var kvar av ett äpple i soptunnan som stod en meter från henne. “Jag tror det är maten faktiskt. Jag bor bredvid det som måste vara Sveriges dyraste Ica. Så det är nog därför. Och att jag köper lax där. Lax är dyrt”.
”Det här med att skylla på fisken framstod inte riktigt som logiskt”.
Min andra kompis kollade skeptiskt på henne, då det här med att skylla på fisken inte riktigt framstod som logiskt. “Ja du, skyll på laxen om du vill ha någon att skylla på som inte kan försvara sig. Det kan absolut inte vara någon annan vana du har som brukar komma fram ungefär kvart i två på lördagskvällarna?”, sa en annan kompis och tittade skeptiskt mot laxköparen.
Det var det bestämt inte, men det svarta hålet i plånboken gick fortfarande inte riktigt att förklara och hon började leta efter andra orsaker. “Pinjenötter. De är också dyra. Och man misslyckas alltid och då blir det ännu dyrare. Det måste vara där pengarna försvinner”, sa hon triumferande och la till en notering om att inte köpa pinjenötter nästa gång hon skulle till affären. Något som tyvärr inte räddade den uppsatta budgeten den månaden kan meddelas.
Lina A Andersson