Lina A Andersson: När telefonen slukar upp ens tid

Foto: Karin Wesslén / TT

Livsstil & fritid2019-11-04 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För ett bra tag sedan började det komma veckouppdateringar till min telefon som visade hur mycket jag hade använt den, och till vad. På ett sätt var jag inte förvånad över resultatet som pekade på flera timmars användning om dagen, å andra sidan så var det ju också något av en skam. Hur kan jag lägga så mycket tid på telefonen? Och det är ju inte ens vettiga saker jag gör, jag verkar mest bara skrolla igenom flödena på sociala medier om och om igen. Men framförallt, vad hade jag gjort med alla dessa timmar och minuter om jag inte suttit böjd som en ostbåge över mobilen?

Först tänkte jag att jag hade gjort allt det där som jag vill lägga ännu mera tid på. Vara med kompisar, lära mig något nytt eller underhålla någon kreativ hobby. Men sanningen är att det är ett önsketänkande, för när jag väl använder mobilen så är det oftast i stunder då jag ändå inte hade försökt klämma in en extra lektion i spanska eller vad det nu kan vara som står på önskelistan över nya kompetenser.

Å andra sidan var det ju också något av en skam.

Mobilen langas fram typ i hissen eller när jag väntar i kassakön, men också när jag kommit hem från jobbet och är klar med allt som har med matlagning och annat fix att göra. När jag behöver vila både kropp och knopp. Någon annan sätter sig istället framför TV:n för att kolla på hockey för att få samma effekt och någon annan kanske tar fram Häxan av Camilla Läckberg. Är de också medvetna om exakt hur många timmar de lägger på de här aktiviteterna? Känner de skam över det, eller är det mer socialt accepterat?

Frågan kom upp bland min kompisar varav en sa “Ja, men det som är bra är ju att man kan reflektera över vad man håller på med och göra medvetna val. Om någon sedan tycker att jag lägger för många timmar på mobilen, det skiter jag i. De lägger förmodligen för många timmar på något annat, typ ha åsikter om andra, men de har nog inte ens reflekterat över om det är något bra eller dåligt för dem själva.”

Lina A Andersson