Att du tog dig ut på en löptur tidigare i veckan började troligtvis inte med att du tog på dig skorna, sprang, var glad och sedan var du klar.
Många gånger är det lite av en berg- och dalbana. Speciellt om du väljer att delta i ett litet lopp. Innan du ens har tagit dig till den stora dagen då allt ska hända kan du både vara peppad, rädd, nervös och ifrågasätta allt från vädret till dina skor och alla dina andra val i livet.
Och då ska vi inte ens snacka om hur det kan vara strax innan start, under loppet och när det slutligen är över och du har lyckats anmäla dig till ytterligare ett lopp trots att du aldrig skulle göra om det igen.
Så här kan det också vara när du närma dig en intensiv period med tentor. Redan när kursen börjar bubblar de olika känslorna fram. Någon är jättepeppad, någon är less på kursen redan när läraren presenterar sig själv och en tredje sitter och kollar dejtingappar i hopp om en mer spännande vardag.
Det är efter det här, när det på riktigt ha börjat som de flesta tar det lilla lugna och orosmolnen är långt bort i horisonten. Även om det så klart går att se dem.
Annat blir det så klart när tre fjärdedelar av kursen är avklarad. Orosmolnen skymmer nu solljuset (det ljuva livet). Nu börjar du träna på riktigt inför tentan eller skriver så snabbt på datorn att tangentbordet knappt hinner med.
Du är peppad, rädd, nervös och ifrågasätter allt från väder till dina skor och allt annat som kommer upp i huvudet. När det här momentet är över, när du sedan lämnar in tentan, det är då du är så himla glad.
Då har du på något oförklarligt sätt har lyckats anmäla dig till fler och ännu svårare kurser nästa termin - där du kommer gå igenom samma tortyr. Men det är det värt.
För någonstans där på vägen, om än så bara för en sekund, så var du peppad och stolt över att få orosmolnen att försvinna från den klarblå himlen.
Lina A Andersson
Du är peppad, rädd, nervös och ifrågasätter allt från väder till dina skor.